REFERAT FRÅN DJURSKYDDET ESKILSTUNAS HÖSTMÖTE

Datum: 2015-10-15
Tid: 18.30 – 20.15 (ca)
Plats: Värjan, Alva Myrdals gata 5, Eskilstuna

Tyvärr var uppslutningen dålig på mötet. Endast 20 personer hade kommit, inräknat föredragshållaren.

Höstmötet inleddes med att ordförande Eirik Isene hälsade alla välkomna till höstmötet, och då speciellt Franziska Leidinger, veterinär på Eskilstuna Djurklinik, som hade kommit för att informera lite om arbetet med katter på djurkliniken.

Han informerade lite allmänt om vad som har skett på katthemmet under året, och lite allmänt om djurskyddet. Han tog även upp turbulensen inom Djurskyddet Sveriges styrelse, och berättade att vi kommer att skicka motioner till årsmötet nästa år, de motioner som vi tidigare dragit tillbaka i samband med att Djurskyddet Sverige fick ny ordförande. Denna turbulens påverkar ju synen på Djurskyddet Sverige negativt, så vi får hoppas att de kan lyckas reda upp saker och ting.

Han berättade även om Djurskyddet Eskilstunas styrelse och hur vi har byggt upp vår organisation.

Han tog även upp en det om vår ekonomi, som i år inte är den bästa då vi inte haft särskilt många katter att sälja. Detta är både en välsignelse och en förbannelse. Välsignelse i det avseendet att våra kastrationskampanjer tillsammans med Eskilstuna Djurklinik kan ha gjort skillnad och det föds färre oönskade kattungar, förbannelse i det avseendet att vi fortfarande behövs, men vi behöver intäkter för att kunna driva katthemmet. Hittills i år har vi ett underskott på drygt 70 000 kr, men vi har ännu inte behövt använda oss av det kapital vi har bundet.

En god nyhet var att vi samma dag fått besked från Willy och Berit Heymans Djurskyddsstiftelse om att de beslutat att retroaktivt bevilja ett bidrag på 15 000 kr som vi tidigare sökt. Då vi ju är beroende av bidrag, gåvor och donationer för att driva katthemmet, så är alla beviljade bidrag som en skänk från ovan.

Och på tal om kastrationskampanj, så kommer Djurskyddet Eskilstuna i samarbete med Eskilstuna Djurklinik ha en kastrationskampanj även i år. 16 – 27 november kommer kampanjen att pågå.

Efter Eiriks information så bröts det för en fikastund. Kaffe/thé samt smörgåsar och en mjuk kaka serverades till en kostnad av 40 kr. Smörgåsarna och kaffebrödet hade sponsrats och ordnats av sex av styrelsens medlemmar.

Efter fikat fick Franziska ordet.

Hon inledde med att berätta lite om sig själv, att hon varit utbildad veterinär i femton år, en utbildning hon genomgick i sitt hemland Tyskland, och att hon flyttade till Sverige för tolv år sedan. Hon började sin yrkesbana på Strömsholms Djursjukhus, men när första barnet kom flyttade hon till Eskilstuna Djurklinik och lite barnvänligare arbetstider.

Hon är den veterinär som oftast tar emot de katter som kommer från katthemmet, så personalen på katthemmet känner henne rätt så väl vid det här laget.

Hon berättade också om att Strömsholm och Djurkliniken numera ingår i Evidensia, och att detta både har fördelar och nackdelar. Inga skillnader personalmässigt, men de har blivit mer centralstyrda. En av fördelarna är att de kan alltid få hjälp från de andra djursjukhusen inom Evidensiagruppen med rådgivning och remittering.

Hon beräknade att Eskilstuna Djurklinik behandlar ca 4000 katter per år, ca 42% av alla patienter, och detta gör katterna till den största patientgruppen.

Hon beskrev hur ett besök brukar gå till, när man börjar med att anmäla sig i receptionen, hon berättade vidare att katterna har ett eget väntrum, så de behöver inte sitta i samma rum som t ex hundar. Särskilt nervösa katter slussas däremot direkt in i behandlingsrummet. Hon berättade även att för att förebygga nervositet och stress använder de feliway dofthormon, som man pluggar in i eluttaget.

De flesta besök handlar om förebyggande undersökningar, såsom hälsoundersökningar, vaccinationer och så givetvis kastrationer av både han- och honkatter.

En annan patientgrupp de får in är katter som matvägrar. Hon berättade att en katt som inte ätit på tre dagar kan drabbas av leverförfettning och problem med njurar. Katter är extremt känsliga för svält, mycket känsligare än t ex hundar. Så har katten inte ätit så måste man in till veterinär som kan hjälpa till att diagnosticera, sätta dropp etc. Matvägrandet kan även vara symptom på annan, svårare sjukdom. Hon nämnde som exempel att de fått in en katt samma dag som led av en sjukdom som heter anaplasma, en fästingburen, borrelialiknande sjukdom. Men den katt de fått in var den första för i år med den diagnosen.

Nästa patientgrupp är katter med kräkningar och diarré. Likaså katter med njurproblem. Hon nämnde att i USA har veterinärerna börjat med njurtransplantationer på katter, men det är inget som är aktuellt här eller i resten av Europa. Hon nämnde också att just här i Eskilstuna så har de fått in ett stort antal katter med överfunktion i sköldkörteln.

Och en annan sjukdom som ökar kraftigt är diabetes, i takt med att övervikten bland katterna ökar. Hon visade ett diagram på hur en katt ska se ut i kroppen. Att ange en specifik vikt är praktiskt taget omöjligt, då katterna är olika stora, det är lika omöjligt som att säga att en man ska väga 80 kg oavsett om han är 160 cm lång eller 190 cm lång.

Hon angav som referens att man ska inte kunna se revbenen, men man ska kunna känna dem utan att behöva trycka hårt. När man inte känner kattens revben överhuvudtaget så är den definitivt överviktig. Överviktiga kastrerade hanar drabbas även lätt av urinsten.

Men en god nyhet är att det kommit en hel del nya kombinationsfoder som är sammansatta för att förebygga och behandla urinsten, diabetes, problem med njurarna etc.

En annan patientgrupp är katter som behöver behandlas för sina tänder. Något som man uppmärksammat på senare år är en sjukdom som förkortas forl (feline odontoclastic resorption lesions). En immunitetssjukdom där immunförsvaret angriper tänderna och bryter ned dessa. En mycket smärtsam tandsjukdom som tyvärr inte omfattas av kattförsäkringarna. Så det har inte varit ovanligt att de fått in en katt för att ta bort tandsten, och när tandstenen avlägsnats så har det upptäckts att katten lider av forl. Då måste man samråda med ägaren, då det tyvärr kan bli en ganska kostsam historia.

Så kommer det givetvis in katter med bitskador de erhållit i slagsmål med andra katter. Dessa brukar oftast vara i ländrygg eller ansikte. Hon berättade att om man får in en katt med bitsår som utvecklats till en böld, så snittas bölden och töms på var och annat sekret, sedan sätts ett dränage som får sitta några dagar, och under den tiden är katten oftast inlagd. Det ges även antibiotika och smärtlindrande.

Men om ett bett ännu inte har utvecklat en böld, så kan man enbart sätta in antibiotika och smärtlindrande.

Sedan var det gruppen med ögonpatienter som ALLTID prioriteras. Hon sade också att de har ett gott samarbete med Strömsholms ögonveterinär, dit de remitterar de ögonskador de känner att de själva inte har möjlighet att behandla eller om det behövs operation.

På sommaren får de även in en del katter med ormbett. Dessa brukar oftast vara i framtassar eller ansikte, då katten kanske lekt med ormen, och ormen försvarat sig. Hon berättade också att katter är ganska motståndskraftiga mot ormbett, men det är smärtsamt och orsakar ofta väldigt kraftiga svullnader. I dessa fall sätts cortison ofta in.

Så får de givetvis in påkörda katter och katter med fallskador.

Hon informerade även om en del nya produkter på marknaden mot bl a fästingar.Hon hade en del broschyrer och informationsmaterial som hon delade ut.På det hela var det en mycket intressant och givande föreläsning.

Efter Franziskas föreläsning var det lottdragning, då vår duktiga Veronica som brukar ordna lotterier på våra årsmöten även i år lyckats få ihop en del fina priser, bl a en stor varuhink från Ica Maxi, flera presentkort på luncher från bl a Restaurang Akropolis, samt diverse andra saker. Ett stort tack till Veronica för det jobb hon lagt ned.

Företag och privatpersoner som skänkt priser till lotteriet:
Här kan du se deras hemsidor på nätet

Så var då årets höstmöte avklarat. Franziska tackades med en blombukett och ordföranden tackade de närvarande för visat intresse.

Ett stort tack även till Sirpa Lindelöf, som lyckats ordna så att vi fick låna en lokal i Värjan gratis.

Referat sammanställt av Lena Almenius, sekreterare i Djurskyddet Eskilstuna.